Inkallning

Vad har du för mål med din inkallning? Detta är viktigt! Det är målet vi ska träna efter.

Mitt mål är att min hund ska komma direkt, på mitt första kommando, i fullfart.

Lättast är att börja på valpstadiet. Valpar är följsamma och formas efter den träning du nu lägger ner. Jag vill vara "idol" i min hunds ögon, någon att se upp till, som är rolig och initiativrik, kommer med överraskningar i form av belöningar som lek, leksaker, godis, kel, träning och aktiviteter.  Valpen ska lära sig att det bästa som finns är att vara hos mig, det är där det händer.

Allt detta är av stor vikt inför inkallningen. Vi bygger en relation där det är positivt att hålla sig till mig. Inkallningen växer ur framförallt leken och samarbetet er emellan.

Ta tillfället i akt och belöna när din hund spontant tar kontakt / söker upp dig. Ett beteende som belönas kommer att upprepas.

Bygg upp en grundstomme:

* Kontakt (det är positivt att ta kontakt med dig)

* Namnövning - När hunden hör sitt namn vill jag ha en omedelbar reaktion, hunden ska ha en positiv förväntan när den hör sitt namn. Träna detta på nära håll i kontakten, testa sedan reaktionen genom att säga det när hunden är upptagen med annat. (Tänk på att inte använda hundens namn i negativa sammanhang. Tex. - Nej Fido, - fy Fido hundens namn blir då lika med obehag, hålla sig undan osv.)

* Utfodringen - är din hund matglad, utnyttja utfodringstillfällena, ge inkallningssignalen innan du ställer ner matskålen.

* Motivations inkallning - Låt någon hålla din hund, spring ifrån, när hunden är riktigt motiverad så ger du din inkallningssignal, här kan du göra lite olika - sitta på huk med ryggen mot din hund och låta den söka upp dig, eller varför inte springa ifrån den och låta hunden jaga ikapp, oavsett vad du väljer så ska din hund belönas rikligt när den kommer fram. Gillar den att leka? Perfekt lek med din hund, men lek ordentligt, tänk på att alltid röra leksaken bort från hunden låt den kampa och dra, förstärk gärna med rösten genom att berömma och låta hunden veta att den var duktig som kom så snabbt.

Tycker din hund att godis är bättre, så belöna med det, men gör en lite större grej av det, än att bara ge en liten frolic. Tänk på att detta ska bli hundens minnesbild. En frolic kontra jaga efter haren - vad tror du hunden väljer. Ha gärna en liten burk med lock med dig, ha något riktigt smarrigt tex middagsrester, kattmat, färskfoder, en köttbit välj något som du vet att din hund uppskattar. Låt den gärna få sticka ner trynet i burken och slafsa i sig, klappa och beröm under tiden hunden äter, ni har en mysstund tillsammans.

Bli inte förutsägbar med belöningarna, - överraska, vi vill ha en hög förväntan.

* Skogsövningar - åk ut till skogen och träna, när hunden är upptagen med annat så gömmer du dig, ha is i magen ropa inte på din hund sitt/stå stilla, låt den leta upp dig och när den hittat dig beröm och belöna. Byt plötsligt riktning när hunden inte kollar dig, samma gäller här, ropa inte låt hunden själv upptäcka att du plötsligt är på väg åt ett annat håll. Detta lär din hund att vara uppmärksam och hålla koll på dig.

Att hålla koll på dig är hundens uppgift!

Störningsträning: (är väldigt lätt att glömma bort men oftast avgörande för resultatet)

I vardagen finns mycket "störningar" för din hund i form av tex doftfläckar, människor, andra hundar, spår, vilda djur, vatten, något att äta osv. Många hundar blir duktiga på att komma när dom är motiverade, men när det finns annat intressant i närheten så slår den dövörat till och struntar i att komma. Eftersom detta är självbelönande så kan vi inte i alla lägen motivera med belöningen heller. Nu ska vi träna hunden att bli "störningstålig".

Jobba med externbelöning, alltså vi har en synlig belöning framme. Hunden ska nu lära sig att enda sättet att få belöningen är - att göra/utföra. Du är nyckeln till alla belöningar även dom som är synliga och som hunden väljer själv. En enkel övning är att lägga en godis på golvet, vill hunden ta den så täcker du över den med foten, när hunden tar ögonkontakt så får den ta godisen på ett kommando tex -Varsågod. Jobba och utveckla detta tills du i princip kan ha vadsomhelst framme (fläskfileèn tex). Nu kan vi plocka in externbelöningen i inkallningen. Se dock till att du har en "vakt" vid belöningen, springer hunden dit istället för till dig tas den helt enkelt bort, belöningen uteblir. Springer hunden direkt till dig så belönas den genom ett varsågod att springa och ta den. Följ med din hund och engagera dig i belöningen. Öka gradvis svårigheten. Går din hund igång på vilt, be en vän springa med ett ihoprullat pälsstycke eller varför inte en klöv släpandes gör inkallningen och låt hunden jaga efter på varsågod om den kommer till dig först. Bli inte arg om hunden springer till externbelöningen, se det som en viktig läxa för hunden - springer jag direkt till belöningen så blir jag av med den, springer jag till min ägare så får jag ta den. Hunden kommer se mönstret, får du flera misslyckanden på rad, gör det lite lättare för hunden att lyckas nästa gång.

Du känner din hund bäst, vad är störning för din hund? Undvik inte detta, träna på det istället, men arrangera övningarna, så att du har stenkoll.

PLANERA - ARRANGERA - TRÄNA - UPPREPA - AVANCCERA

Är du orolig för att släppa din hund lös - träna i inhägnad eller med en tunn lina på.

Vanliga fällor:

Man blir förutsägbar - vet inte hur ofta jag hört - han kommer bara när jag har godis på mig..... Hunden ska aldrig veta om du har belöning på dig eller inte. Hundar är inte dumma klart dom läser dig om dom kan.

Man tränar bara i en och samma miljö

Man tjatar ut kommandot, ropar om och om igen tills hunden själv väljer att lyssna. Kommandot tappar sitt värde

Man tycker att valpen är väldigt följsam och lyssnar bra, så det behövs inte tränas. - Snart är valpen könsmogen, självständig och sugen på egna äventyr

Man slutar belöna, - så småningom behöver inte hunden ha en belöning varje gång den kommer men kanske andra gången, femte gången, sjunde gången och andra gången. Förväntan ska finnas, hunden ska aldrig veta vad som väntas

Man belönar halvhjärtat, eller med dåliga belöningar

Man tränar för sällan

Varje gång du kallar in din hund så kopplar du upp den - snart ser hunden mönstret och slutar att komma

Att ha en hund som kommer när du ropar är ovärderligt både för dig och din hund. Din hund kan få vara lös springa och ha roligt, få vara hund. Du kan slappna av och lita på din hund.

Har du problem med att få din hund att komma, vi har både inkallningskurser och privatkurser.

Text: Jessica Johansson Sjöbyns Hundskola

_____________________________________________________________________________

 Problem beteenden: Utfall mot andra hundar

Ett problem beteende är ingenting som löser sig utan mycket tid, planering, träning, engagemang och stark vilja. Jag kommer att ge lite träningstips och denna vecka tar jag upp utfall mot andra hundar, tyvärr ett mycket vanligt problem.

Ett stort misstag är att försöka lösa problemet i utfallssituationen, där och då är det redan försent, hunden är uppjagad och inte mottaglig för dina ansträngningar att försöka nå den. Undvik helst att hamna i en sådan situation innan hunden är redo för det.

På de allra flesta hundar kommer framstegen fort, om vi tänker till och planerar innan vi börjar träna.

Liksom moment träning måste även problemet delas isär till mindre beståndsdelar.

Hur ser problemet ut? - detta har vi ofta helt klart för oss.

Vad är målet? hur vill du att hunden ska bete sig i ett möte med en annan hund. Det är denna målbild vi ska koncentrera oss på under träningen. Alltså inte vad hunden inte ska göra, utan vad den ska göra.

Exempel: Vid möte av en annan hund stelnar din hund till höjer svansen drar och stretar i kopplet börjar skälla och vråla emot den andra hunden.

Målet: Din hund ser att en annan hund närmar sig, din hund fokuserar på dig och håller din kontakt är lugn och sansad genom hela mötet.

Ditt mål är slutresultatet för er träning, sista inlärningssteget i trappan, här kan vi alltså inte börja, det är i nuläget alldeles för svårt och dömt att misslyckas.

Om vi ska lära någon att köra bil så tar vi inte ut denne på motorvägen direkt, först så måste alla grundläggande funktioner på bilen gås igenom, broms, gas, koppling osv. sedan kör vi en liten sträcka på en parkeringsplan, slutmålet är att kunna köra även i mycket trafik tex på motorvägen. Precis likadant är det med hunden!

Förkunskaper som är viktiga att ha:

Belöningar -  Vi måste kunna förstärka beteenden som vi vill ha.

Kontakt - hunden ska kunna fokusera på sin ägare, att försöka lära en hund som går och nosar i backen är i stort sett omöjligt.

Vi börjar med belöningen, testa olika belöningar eftersom det är utfall vi ska jobba bort så är godis en bra belöning, det är en lugnande belöningsform. Vilket godis kan hunden tänka sig att anstränga sig för att få. Detta kommer att vara din hunds lön under inlärningsprocessen. Dela upp godisen i små små bitar och ha gärna något som är lätt för hunden att svälja, så att inte själva tuggandet av godisar behöver ta lång tid.

Nu kommer vi till kontakten, hunden får lära sig att själv ta ansvar för att hålla kontakten utan att du behöver visa godis/leksak eller locka på din hund.

Nästa steg i trappan är att lära hunden att "skvallra", hunden tar kontakt med dig "skvallrar" när något närmar sig.

I slutändan vill vi alltså att ett hundmöte blir en signal till din hund som betyder att den ska ta kontakt med dig och hålla den under hela mötet.

Att börja skvaller träningen med en annan hund är i nuläget för svårt, vi börjar därför med en annan människa.

Lätt till att börja med sedan ökar vi svårigheten allteftersom hunden förstått vad övningen går ut på.

Detta kan se ut så här:

 - Människa som närmar sig gåendes

- Människa som pratar lite tyst

- Som klappar i händerna

- Som sätter sig på huk

- Som lockar på hunden

- Som bollar med en leksak/köttbulle

I och med detta gör vi hunden successivt störningstålig, blir det för svårt så får man hoppa tillbaka och göra det lite lättare igen. Ett felbeteende betyder att hunden missar sin chans att få en belöning, inget annat.

När ni nu kommit så här långt i träningen så kan man börja testa med en annan hund på väldigt långt avstånd, precis som förut så är det viktigt att man arrangerar dessa övningar så att man har hela situationen under kontroll, alla vet vad dom ska göra. Hunden som här får agera störning måste vara lugn och sansad annars blir det för svårt.

Nu kommer vi till några fällor som är lätta att gå i under träningen:

- Träningen går väldigt bra och man ökar svårigheten för fort, innan hunden är redo.

- Man tränar bara på en och samma människa och/eller hund

- Man tränar i samma miljö hela tiden

- Du blir förutsägbar, hunden lär sig att när du prasslar med godispåsen, tar träningsjackan står på ett visst sätt osv då ska vi träna men där emellan så får den inget och beter sig precis som den alltid har gjort. - Hunden ska aldrig veta, när som helst kan det bli belöningar när hunden gjort något bra, och träningen kan ske oavsett vilka kläder du har vilken plats du är på osv. En förväntan hos hunden bör alltid finnas.

- Du tränar bara stillastående

Alla dessa fällor är lätta att trampa i och gör att vi ofta får misslyckanden.

Din uppgift är att vara smartare än din hund!

Planen fram till nu är alltså:

- Hitta en bra belöning

- Kontakt

- Lära hunden att skvallra på en människa

- Skvallra när människan stör på olika sätt

- Träna detta med olika människor

- I olika miljöer

- Träna med en lugn hund på långt avstånd

- Minska avståndet

- Träna med olika hundar

- I olika miljöer

- När ni är stilla och i rörelse

När beteendet sitter ordentligt i ovannämnda situationer är det dags att testa i verkligheten. Se upp här, fram tills nu har du haft kontroll på störningen, det har du inte nu och då är det väldigt lätt att falla tillbaka i gamla vanor, tex att du börjar korta upp kopplet, du blir osäker och nervös, stel och hela utfallskarusellen är igång igen.

Sätt dig därför ner innan promenaden gör en plan inför ett möte - hur ska du bete dig? Vart har du belöningarna? lättåtkomligt,  Ska du stå stilla eller röra dig? Vilken längd bör du ha på kopplet? osv.

Skulle det ändå bli fel (vilket händer) ha en plan B i beredskap. det kan tex vara att du avleder din hund med något så att du räddar upp situationen, du får ingen inlärning genom att avleda men du kanske slipper utfallet just då. Eller ännu hellre vänd och gå åt ett annat håll om du märker att din hund börjar hetsa upp sig.

Utvärdera efter ett möte - vad gick bra, vad gick mindre bra, funkade belöningen eller behöver du ha något mer attraktivt, vad gav jag min hund för signaler? Skriv gärna upp, då är det lättare att hitta mönster, plocka ut vissa detaljer att träna på under arrangerade former.

Ge INTE upp om ni får bakslag det är naturligt.

Fokusera på målet med träningen, och på alla rätt som din hund gör, och bygg vidare.

Det kritiska är oftast när vi ska få det att funka i verkligheten, var beredd på att det tar lite tid innan alla bitar faller på plats.

Känner du att du skulle vilja ha hjälp, hör av dig så bokar vi en privatlektion.

Text av Jessica Johansson Sjöbyns Hundskola

__________________________________________________________________________

 8/1 - 10/1 Kurs med Maria Hagström
Föreläsning - Från beteende till tävlingsmoment.
Praktik: Tävlingslydnad heldag och Uppletande heldag

Föreläsningen handlade mycket om grunder, men också om betydelsen av att komma vidare, klickertränare har ofta väldigt fina detaljer och grunder på sina hundar men kan ibland missa att sätta ihop och kedja detaljerna till ett färdigt moment och komma vidare, vilket är minst lika viktigt om man har som mål att komma ut på tävlingsbanan.

Maria pratade mycket om belöningar och dess betydelse - hunden gör inget som den inte tjänar på. Men inte bara om att ge belöningen, utan om belöningsritualer, hur man kan göra belöningen "hetare". En hund som är het på sin belöning kan tänka sig att göra en extra ansträngning för att få den. Servera inte korvbiten slentrianmässigt gör istället en rolig lek av det. Få hunden att brinna för det du har att erbjuda den. Här är rösten ett viktigt redskap - vad duktig du var nu wow, visa hunden att du verkligen gillade vad den precis gjorde.
Om min hund tycker att belöningen är tråkig så kommer utförandet bli detsamma.

Spelets regler är att göra, för att få. Hunden måste komma på att enda sättet att komma åt mina belöningar är att den måste utföra något först - när den förstått det blir det roligt att träna.

När vi ska sätta igång och träna bör vi utgå ifrån vad vi vill lära hunden inte vad den inte ska göra.

Hur vill jag att det ska se ut:

- Målbilder

- Utförandet

- Utgå ifrån dig själv

Få fram beteendet:

- Splitta beteendet

- Hjälper ska snabbt bort

- Delarna ska sättas ihop

Från beteende till moment:

- Målsättning

- Planering

- Få fram beteendet - delbeteenden

- Upprepa, forma och skapa värde

- Kommandoord (ska kunna åtlyda första kommandot)

- Generalisering (göra momentet när som helst och överallt)

- Upprätthållande (håll på kriterier)

Att få bra resultat i inlärningen:

- Korta intensiva pass

- Observera och fundera

- Dela upp

- Timing, kriterium, belöningskvalite

- Kontroll och attityd

- Många lyckade repetitioner

- Ha en Belöningsmarkör

- Proportioner på rätt och fel

Inlärningen ska gå framåt är man för länge på samma steg så är det lätt att fastna.

- Tydlig skillnad på rätt och fel

Kedjor och helhet:

- Flera moment eller delmoment efter varandra

- Jobba längre för belöningarna

En viktig del i träningen är att dra ut på belöningarna, vi vill hemskt gärna belöna när hunden gjort bra ifrån sig, men om vi alltid belönar efter varje moment hur ska hunden då hålla ett helt tävlingsprogram igenom där den helt plötsligt inte får sina förväntade belöningar? Detta kanske fungerar ändå på några tävlingar men med tiden kommer hunden lära sig att känna igen tävlingssituationen och vet då att belöningen kommer att utebli, prestationen kommer därmed att sjunka.

Har man istället tränat kedjor så blir detta inget nytt för hunden och den kommer klara att jobba längre pass utan belöning därför att vetskapen om att belöningen kommer förr eller senare finns. Maria själv tävlar aldrig innan hunden klarar att gå ett och ett halvt lydnadsprogram utan belöning. Hur lätt blir inte ett lydnadsprogram om hunden är van att gå ett och ett halvt.

Kedjor är en del av träningen och detaljträningen en annan båda är lika viktiga.

Får man problem i kedjan måste man analysera var felet ligger, i kedjan? I momentet? I detaljen?

Sluta kedjan med ett lyckat moment och belöna.

Träna på att kunna gå från moment till moment

Efter en hel kedja är det dags för belöningsritualen, ta med den till tävlingen. Planera inför tävling vet du precis hur du ska göra så kommer hunden känna igen det från er träning, du blir lugnare och hunden vet vad den ska göra, förbered hunden inför varje moment som kräver en förberedelse.

Hur ska du värma upp din hund, hur äntrar ni tävlingsplanen, vad gör ni mellan momenten, förberedelser inför kommande moment, belöningen efteråt. Allt detta bidrar till att göra det lättare för er på tävlingsbanan. Gör en plan känn efter ändra om det behövs. Räkna också med att dagsformen kan vara olika, är hunden trött efter ett långt spår, är den pigg och het, detta kan göra att man får förbereda sig på lite olika sätt, träna med hunden under olika förhållanden, så lär du dig också hur du ska förhålla dig till de olika omständigheterna som kan förekomma på tävling.

Kedjan ger dig massor med värdefull information om var ni står i träningen hur hållbara momenten är, vart svagheterna ligger vad du behöver bli bättre på. Tänk vad bra att få all denna värdefulla information på träningen. Ha som målsättning att ett fel i en kedja inte ska dyka upp nästa gång du tränar.

Tävlingsträning:

- Träna tävlingsmässigt

- Olika platser

- Ge hunden massor med goda erfarenheter, det ska vara roligt att komma ut på planen.

- Har hunden rätt engagemang och attityd så kan även fel belönas

- Träna bara långa svåra kedjor i bekanta miljöer

- Ta gott om tid på dig att belöna efter ett lydnadsprogram

Uppletande:

Vilken plan har du för uppletandet hur vill du att det ska se ut, hur ska hunden jobba i rutan, viktigt att man gör en plan innan man börjar träna. De flesta är nog överens om att de vill ha en hund som letar effektivt.

Vad har uppgiften att leta för värde?

- ur hundens synvinkel - varför? (varför ska hunden göra detta vad vinner den på det?)

- hur långt ska motivationen räcka? (kör gärna svårare på träning, då blir tävling plätt lätt)

- hur bygger vi upp ett värde på sökträningen? (hur får vi hunden att vilja)

Korta pass i början, hunden får inte tröttna. Mycket värde på belöningarna, tiden ska ökas successivt, tiden som hunden är ute i rutan och jobbar är viktigare än föremålen.

Synretning ska ej vara motivationen, utan letandet i sig är motivationen. Att göra en synretning när hundens motivation tryter bidrar bara till att göra den hjälpberoende.

Skapa ett värde i alla delar

Uppletandet i delar:

- Apportering

- Grundträning uppletande (systematiken i letandet)

- Letaträning

- Tävlingsträning

Grundkunskaper i apportering ingångar - ska sitta i ryggmärgen, hålla kvar rätt föremål, vindövningar, plocka in flera föremål utan belöning.

Öva med många olika föremål, olika former material och storlekar. Bygg ett stort värde i att plocka upp föremål.

Lär hunden att inte byta föremål, kasta ut ett föremål, medans hunden är på väg för att hämta det lägger du ett nytt föremål framför dig, håller hunden fast i första föremålet så belönas den släpper den för att byta så ger du ett felkommando och gör om, gör lättare om det blir för svårt och öka på svårigheten om det går bra.

En annan övning går ut på att lägga ut fem sex föremål med ganska långt mellanrum, lär hunden att första föremålet den kommer till ska den komma med fast att det finns flera synliga föremål runt om.

Träna separat på ett bra fasthållande, börja gärna med en leksak först, håll i leksaken när greppet känns bra så klickar du och belönar. Lär hunden att hålla hårt i alla föremål.

Letaträning:

- Leta och hitta

- Motivation och engagemang

- Leta effektivt hela tiden

- Riktning

- Uthållighet

- Systematik

Första övningar:

Vinda in ett föremål, göm ett föremål utan att hunden ser, lägg även ett gäng föremål ca 7-8 meter ut i korridoren. Ta hunden i kopplet och gå i motvind mot föremålet, hittar inte hunden så går ni så ni kommer tillbaka mot det i motvind igen, belöna när hunden hittar. Släpp hunden mot resten av föremålen belöna rikligt när den hittat ett längre ut, flytta successivt dessa längre och längre ut tills de slutligen är ute på 50 meter.

Var noga med att föremålen alltid ska vara placerade rakt ut i förhållande till dig själv, hunden kan springa och leta på andra ställen men får bara utdelningen rakt ut ifrån dig.

Var inte rädd för att låta hunden leta i en tom korridor, lär hunden att ibland hitta man ibland inte, det är letandet i sig som är bra.

____________________________________________________________________________

 Kurs tankar

Att ta hjälp av en duktig hundtränare kan göra att utvecklingen tar fart framåt, i hästvärlden är detta anammat på ett helt annat sätt än i hundvärlden. Brukar tänka på en sak som en privatkursare sa till mig: - i hundvärlden är man rädd för att dela med sig av sin kunskap precis som att, om jag delar med mig av kunskapen så försvinner den ifrån mig.

Mer och mer har även hundfolk börjat se ett värde av att ta hjälp av ett par duktiga ögon. All heder åt träningskompisar men man blir gärna ”hemma blind” och kanske inte tillräckligt kritisk i alla lägen. Även om dom naturligtvis är ovärderliga. Min egen utveckling har verkligen tagit stora språng framåt, tack vare att jag gått hos duktiga tränare som har kunnat peka på små detaljer som gör stor skillnad, dessutom leder det oftast till att man testar lite egna ideèr som man kanske aldrig skulle ha fått annars. Dessutom får man oftast en riktig inspirationskick till fortsatt träning.  

Jag tror att dom som anser sig för ”duktiga” för att gå kurser eller fråga om råd är dom som aldrig utvecklas vidare. Jag anser att det traditionella sättet att lära hundar på med locka/lura, korrigeringar, och dåliga belöningar, är så förlegat, och vi ska inte ens prata på hur oeffektivt  det är, ändå är detta det vanligaste träningssättet.

Hur vet man då vem man ska åka på kurs till? Detta är så klart beroende på dina ambitioner. Ta reda på information om hundtränaren i förväg, de flesta har nu för tiden egna hemsidor gå in och kika där. Har hon/han lyckats prestera något med sin egen hund, hunden är faktiskt hundtränarens facit. Finns det tränings/tävlingsfilmer på nätet? Isf hur ser hunden ut på träning/tävling är den glad tycker den att det är kul, antagligen är den då tränad på ett för hunden positivt sätt. Finns det artiklar skrivna, läs på om tränarens synsätt, verkar det intressant? Lyssna på andra som gått på kurs, är dom nöjda.  Var inte rädd för att testa, det finns inget som säger att du måste köpa allt denne säger, du kan välja och vraka som du vill.

Priset då, många duktiga tränare är dyra! Jovisst man får betala en högre kurspeng MEN är det inte värt att lägga på de extra hundralapparna för att få ta del av dennes kunskap, bättre det än att gå en billig kurs som inte ger någonting, som kanske snarare gör mer skada än nytta. Efter kursens gång måste man fråga sig själv har vi (jag och min hund) utvecklats?

Den 3/11 var vi i Alunda för en heldags kurs med Niina Svartberg

Jag gillade Niina redan innan vi träffats, hennes bok (Med sikte på tian) är väldigt bra, och genomtänkt. Dessutom kan man inte annat än beundra hennes prestationer med sina hundar. Bilden förstärktes under kursens gång.

Vi (träningsgruppen) hade planerat dagen före att vi skulle försöka välja olika moment, för att få ut så mycket av dagen som möjligt. Det var klokt. Vi fick mycket kunskap med oss hem.

 Fem härliga ekipage som tävlade på olika nivåer. Extra kul att få träffa Anna med sin härliga Doberman tik Bizze och självklart Lina med underbara Pejla. Hoppas vi får anledning att ses snart igen. Och när Kicki (vägvisaren) är med så blir det aldrig tråkigt.

Vad vill man med sina träningspass?

Vart ska dom leda? Vilka mål har man? Hur ska slutresultatet se ut? Detta är viktiga frågor som man ska ställa sig inför sin träning.

Varje pass ska leda framåt i träningen.

När vi börjar tävla förändras momenten allt eftersom vi klättrar i klasserna och målet är att lära in nya moment. När vi kommer till elitklass och momenten är inlärda då kan det lätt hända att man fastnar, träningspassen kanske mest handlar om underhåll, och konstaterande av brister. Då tycker jag verkligen att man ska tänka på Niinas kloka ord. För det finns alltid något som kan förändras och bli bättre i hundens utförande, men det kräver planering, vad vill jag ha ut av just detta träningspass. Att alltid ha en planering med sig inför träning är ett ovärderligt verktyg, och att efter passet utvärdera och kanske revidera.

Jag tillhör dom som har lite svårt med lappar, jag planerar gärna i huvudet och kan ibland tycka att en skriven plan kan hämma det spontana i träningspasset, alltså att man låser sig till det skrivna ordet. Men jag måste erkänna att jag på sistone faktiskt har skrivit och haft en ovärderlig hjälp av det.

Ha en plan för detaljträning, en plan för kedjor, för belöning, för tävlingsträning. En utvärdering efteråt, hur gick det? Vad kan göras bättre. En tävling ger dig massor av viktig information om vart ni står i träningen. Skriv ner. Man glömmer snabbt.

 Träningsråd för valpen

När valpen är liten är den formbar, följsam och lätt att lära. Mitt råd är att verkligen ta vara på denna intensiva men försvinnande korta period.

Den träning som du nu lägger ner på valpen får du nytta av under resten av hundens liv.

Följande övningar lägger jag stort fokus på under valptiden:

Ø  Lek – i leken tränas samarbete, ni två har kul tillsammans. Ge dig hän i leken, om du tycker leken är tråkig kommer valpen att genomskåda dig fort. Ha roligt tillsammans kampa och dra, sno leksaken låt valpen vinna den ibland. Kasta iväg den och ha kapptävling mot den, spring och låt leksaken släpa i ett snöre efter dig. Låt inte leksakerna ligga framme hela tiden då sjunker dom i värde, ta istället fram dom när ni ska ha kul tillsammans, gärna flera gånger om dagen. Genom eran lek tillsammans visar du valpen att du är:

- rolig

     -initiativ rik

Ø  Kontakt – träna kontakt men var noga med att valpen själv ska välja att ta kontakt (läs längre ner på sidan om kontaktövningen, där finns även en träningsfilm) kontaktövningen är också en perfekt startövning om du vill använda en klicker.  När valpen är duktig på att självmant ta kontakt så kan du gradvis öka svårigheten genom att träna i olika miljöer och även så småningom med störande inslag så som andra människor som passerar och andra hundar. Belöna även alla spontana kontakttaganden som valpen gör på promenaden när den är lös osv. det ska vara trevligt att söka upp dig.

Ø  Av- och påknapp – detta är en viktig del i valpträningen. De allra flesta kan få igång sina hundar på aktivitet, men hur många kan lika fort få hunden avslappnad och lugn? Jag brukar träna detta på följande sätt, jag leker eller tränar med min valp ett kort pass, jag markerar därefter att det är paus genom att gå och sätta mig och ignorera valpen. Efter en stund när inget roligt händer går valpen och lägger sig. Då lockar jag den till mig och startar en ny lek/träningspass (aktiviteten som startar är en belöning för att hunden har lagt sig, valpen kommer tidvis att se mönstret, ju snabbare den lägger sig ju snabbare får den fortsätta med det roliga) när valpen lägger sig fort efter varje pass så ökar jag kriteriet nu vill jag att valpen ska blunda innan jag startar nästa pass och slutligen gärna somna. Här är tålamod en viktig egenskap, var inte stressad när du ska träna detta. Mitt tips är att träna på kvällen när du sitter framför tv,n träna ett pass i reklampausen sätt dig sedan i soffan och invänta.

Kriteriet ser ut så här:

Träningspass – lägga sig – träningspass

Träningspass – lägga sig blunda – träningspass

Träningspass – lägga sig sova – träningspass

I början kör jag igång direkt när valpen gjort det beteende jag vill ha, men när polletten har trillat ner och valpen förstått så kan den få sova ett tag innan jag startar igen.

Ø  Inkallning – här fokuserar jag på hög motivation jag vill att valpen ska komma i full fart när jag ropar. Här är belöningar och mitt engagemang viktigt. Det ska vara det roligaste valpen kan tänka sig att komma till mig när jag ropar, jag vill ha en hög förväntan på att något spännande kommer att ske när jag ropar. Ibland belönar jag med lek, ibland bjuds det på något riktigt gott, ibland får hunden göra en riktigt rolig aktiveringsövning.

Jag vill vara som ett paket för valpen den vet aldrig vad den kommer att få när den kommer. Se till att aldrig bli förutsägbar. Träna inkallning ofta!

Inkallning växer ur framförallt leken och samarbetet er emellan.

Ø  Stadgeträning – jag lär valpen att stanna kvar genom att utmana den att resa sig och gå. Jag börjar lätt genom att bara visa en leksak eller en godis framför valpen sitter/ligger den kvar så ger jag ett kommando som betyder att valpen får ta belöningen. Jag höjer successivt kriteriet tex genom att droppa leksaken framför hunden. Ha godis i handen som jag drar bakåt. Rullar leksaken på backen framför valpen osv.

Valpen kommer säkerligen resa sig upp och försöka ta godisen/leksaken någon gång under träningens gång. Då måste du snabbt ta bort belöningen. Valpen får nu en lärdom, om den reser sig upp blir den av med sin åtråvärda belöning, var därför inte rädd för att valpen ska göra fel utan utmana den gärna så att den gör det någon gång, se bara till att det inte händer gång på gång. Blir det fel två gånger på rad så gör du tredje övningen lite lättare, så hunden får lyckas och därmed bli belönad.

Ø  Miljö träning – åk ut i nya miljöer, låt valpen vänja sig vid både människor, andra ”valpvänliga” hundar. Gå på olika underlag. Ta med valpen till stan likväl som till skogen

Gå på valpkurs!

Ø  Följsamhet – lär valpen att följa dig i ditt tempo. Börja när valpen är fokuserad på dig, backa bakåt och ha valpen framför dig belöna när valpen följer med i början bara något steg, utöka sträckan efter hand. Lägg in svängar halter och tempoväxlingar. Belöna alltid på den sida du vill ha din valp på det är just till den sidan den sedan kommer söka sig. När valpen fixar detta bra så är det dags att vända och gå framåt är valpen då med dig så belönar du.

Viktigt att tänka på i valpträningen:

-      Tjata inte på valpen, gör du det kommer den stänga av och sluta lyssna på dig, ge inte kommandon som den inte kan, det finns ingen mening med det. Om valpen inte gör som du säger så vet den inte vad ditt kommando betyder.

-      Lär valpen beteendet först, när den kan det kan du lätt lägga på ett kommando/en signal.

-      När vi ska lära våra valpar något så måste vi förstärka beteendet vi vill ha därför är en hundtränarens främsta verktyg belöningar, ta reda på vad din valp gillar i leksaks väg och godis väg. Betygsätt belöningarna och belöna efter prestation. Är valpen ointresserad så kanske du måste kolla över belöningen, valpen måste tycka att ansträngningen är mödan/belöningen värd.

-      Kommer du inte framåt i din träning så kan det bero på att du satt för höga kriterier, testa att dela upp momentet i mindre delar. Det kan också bero på att din tajming är dålig kanske belönar du alldeles försent.

-      Valpen kan börja tränas tidigt, men tänk på att den fort blir trött och att den inte orkar koncentrera sig så länge, träna gärna flera korta pass per dag men ta ofta paus.

-      Tänk på att miljön för era träningspass är viktig, träna gärna inomhus där inget annat fångar valpens uppmärksamhet. När det sedan sitter inne är det lätt att flytta till utemiljön.

-      Var på gott humör när du startar upp ett träningspass, ha tålamod med din valp.

-      Den lilla valpen är full i bus utnyttja det till din fördel istället för att se det som ett problem.

-      Uppstår det problem tex något som valpen blir rädd för eller arg på, undvik det inte utan försök och lös problemet genom att planera och arrangera. Ett litet problem kan snabbt växa till ett stort.

-      Tänk på att den lilla valpen är jätte mysig att ha i soffan och sängen men snart nog är den stor och fäller är lerig, stor och brötig. Tänk på att de ramar du sätter nu kommer även att gälla när valpen växer och blir stor. Detta gäller även hälsningsceremonin en liten valp som hoppar för att hälsa är bara söt men när valpen är stor och vräker sig över dig och dina gäster är det mindre kul. Valpregler =Vuxenregler.

Helgen 25/4-26/4 bar det återigen av till Eva Bodfäldt, för en intensiv helg med fokus på tävlingslydnad. Här kommer min summering plus egna reflektioner och träningserfarenheter.

Framåtsändande

Lördagen fokuserades mest på framåtsändande för min del, och då framförallt att få till tempoväxlingen mellan galopp och sakta trav.

Detta moment har jag lagt ner väldigt mycket grundträning på, min tanke har varit att varje liten del ska vara väl genomarbetad och störningstålig. Riva var inte gammal när jag började träna de olika delarna, detta är ett komplext moment som jag tror man vinner mycket på att inte slarva med utan verkligen låta varje del sätta sig.

På följande sätt har jag tränat framåtsändande:

Del tre i momentet

·         Stå stilla framför föraren med huvudet rakt fram.

·         Så stilla framför föraren och klara diverse störningar utan att vrida huvudet.

·         Sakta ta ett steg framåt utan kommando med föraren nära till att börja med och därefter ett antal meter bakom gåendes……två steg…….tre steg osv.

·         Klara av att trava sakta med extern belöning som ligger på olika håll, och med intern belöning.

·         Längre och längre sträckor.

Del ett i momentet

Ø  Galopp mot target nära håll.

Ø  Galopp mot target långt håll.

Ø  Galopp mot target med extern belöning på olika håll, och med intern belöning.

Ø  Lämna mig på kommando och galoppera till target

Ø  Gå fot lämna mig på kommando och galoppera till target.

Ø  Galoppera rakt ut från mig oavsett riktning utan target.

Ø  Störningssäkra i form av dragningar åt olika håll och försök att få henne att vända huvudet bakåt.

Del fyra i momentet

ü  Från sakta trav tvär vända på inkallningskommandot

ü  Komma i full fart

ü  Komma in till sidan och fortsätta fotgåendet

Del två i momentet

Övergången mellan galopp till sakta trav, detta är fortfarande under inlärning. Min plan ser ut som följer:

-      Lära hunden att ställa sig på target med näsan rakt fram

-      Ställa sig på target med näsan rakt fram trots störning

När detta funkar gå vidare med följande:

-      Föraren placerar hunden ståendes ca 25 meter från gruppen, jag placerar en boll ca tre meter bortanför gruppen och en target i gruppen kommenderar hunden framåt, hunden springer fram till target, kriteriet här är att hunden håller positionen framåt det vill säga inte vänder sig om på target.

-      Hålla positionen oavsett vart jag befinner mig

-      Störningssäkra beteendet

-      Varva träningen genom att lägga dit och ta bort target

§  Nu är det dags att från ståendes i gruppen få in sakta trav framåt, detta tror jag kommer automatiskt när jag fortsätter att gå emot henne bakifrån, då detta är en väl inarbetad signal på att trava sakta.

§  Gruppen ska bli en signal för hunden som betyder att den ska göra en tempo växling

När ovanstående delmoment fungerar är det dags att baklängeskedja till det färdiga momentet.

Fotposition

Under kursens gång var det flera ekipage som jobbade med sina fotpositioner, här kan jag bara konstatera att jag är helt överrens med Eva, det är väldigt viktigt att man som förare jobbar med ett tävlingsmässigt utförande. Alltså rak i ryggen militäriskt marcherande, och att man har ett rörelsemönster som underlättar för hunden. Tänk på följande:

-      Vilket ben startar du på

-      Hur sätter du benen när du svänger, och gör helt om

-      Hur sätter du benen vid stegförflyttningar

-      Hur håller du axlarna, armarna

-      Huvudet

-      Vilket tempo har du

-      Tittar du på hunden

Absolut bästa sättet är att torr gå utan hund, var konsekvent. Lita på att hunden finns vid din sida. Jobba med speglar, låt någon filma.

Enligt Eva så jobbar vi dessutom överlag alldeles för mycket framåt med våra hundar i fotgåendet, vi ger mycket belöning till liten prestation, (för det är ingen  stor prestation för hunden att gå fot på raksträckor) här kan vi ta till och lära oss från hästvärlden, skänkelvikningar osv. Alltså jobba mycket med stegförflyttningar, arbeta bakåt, sidledes och med vändningar. Lär hunden att arbeta med bakdelskontroll. Hunden blir på detta sätt kroppsmedveten och positionssäker.

Hur markerar du för hunden att den har fel position i fotgåendet?

När du har markerat blir positionen bättre av dit agerande tills den slutligen upphört helt? Troligtvis inte. Ofta hjälper det för stunden men inte i längden. Det är viktigt att planlägga sin träning innan man startar så att man vet vad man ska göra när det blir fel. När jag som förare intar tävlingsposition så betyder detta att hunden gör rätt, fortsätter den att jobba och prestera bra så kan den vänta sig en belöning, men direkt det blir fel måste jag ”gå ur” tävlingspositionen, hunden kan inte längre få tillgång till min belöning, lite retsamt och med glimten i ögat retar jag hunden med belöningen den just missat.

Ser hunden mönstret!? Om inte, går det att utmana den så att den gör fel? för att på så vis tydliggöra vilken position som leder till den åtråvärda belöningen.

Utmana hunden

I min träning försöker jag träna betydligt svårare än vad det är på tävling, på det viset blir tävlingen en baggis för hunden att klara av. Hur ofta kommer tex tävlingsledaren fram och utmanar hunden att tappa koncentrationen, hur ofta beordrar tävlingsledaren hunden att sitta upp på en platsliggning……..                Hur ofta är hela appellplanen full i bollar……. Osv.

I träningen kan det vara lätt att stå och hålla andan och tummarna för att hunden ska göra rätt, och om den inte gör det så tappas humöret och hunden får sig i värsta fall en ordentlig korrigering.

I min egen träning tänker jag ofta, hur ska jag kunna utmana min hund så att den gör fel, bättre att felen sker på träning än på tävling. Hunden blir otroligt störningstålig och vet precis vad den ska göra dessutom ser hon alla utmaningar som roliga lekar. När det blir fel kan jag belöna ändå men här har jag en betygsskala – dålig prestation ger dålig belöning i min hunds fall en torr liten godis, - halv dant försök – halv dan belöning kan vara en korv bit, - en bra prestation – bra belöning typ leksak (vilken är min hunds bästa belöning.) Man kan också som i exemplet ovan retas med belöningen - ha ha se vad du missade här den är min och du får den inte.

När det gäller att komma på idéer på olika typer av störningar och utmaningar så tycks fantasin aldrig sina hos Eva hon är alltid full av idéer när det gäller detta.

Hur konstigt det än låter så kan det just vara att man utsätter sin hund för en ny typ av störning som gör att man går framåt i träningen, att hunden får en ny förståelse för hur momentet ska utföras.

Hund som piper

Med på kursen fanns också en schäfer som pep mycket under lydnadsmomenten. Ett inte helt ovanligt problem, men som är mycket svårt att få bort, här har man också hört mycket olika varianter på strategier för att komma åt problemet. Eva menade på att man kanske någonstans måste acceptera detta, och inte ”snöa in” på problemet.

Råd när man har en hund med pip:

v  Ge inget fot kommando, kommandot leder med all sannolikhet till gnäll/pip

v  Börja inte fotgåendet från sitt, att sitta och vänta leder ofta till gnäll/pip

v  Titta inte på hunden

v  När du ska belöna sätt dig ner med hunden försök utstråla ett lugn

v  Att ha belöningsritualer framkallar ofta gnäll

v  Ditt uppträdande är väldigt viktigt

v  Bryt inte momentet när hunden piper, då byggs en stor frustration upp, men var noga med att inte förändra något i momentet under tiden hunden piper.  Vid fotgåendet: piper hunden så fortsätter du rakt fram, blir hunden tyst räkna till tre-tio tysta sekunder och sväng därefter. Alltså en sväng sker enbart när hunden är tyst och har varit det i några sekunder. Eller om du tränar läggande under gång lägg hunden först när den är tyst.

v  Att ge hunden något att koncentrera sig på kan också leda till tystnad, piper hunden när du tränar sittande i grupp tex så kan man prova med att lägga godis på tassarna eller en godis på nosen

v  Att ha en externbelöning kan också göra att hunden blir tyst

Tänkvärt

När man tränar sin hund och inte får fram rätt beteende, då måste man fråga sig kan man gå in ännu tidigare och belöna, - kan man belöna rätt tanke, rätt attityd !

Att i förväg ha kriteriet klart för sig innan man sätter igång med sin träning är väldigt viktigt, minsta fördröjning när du ska klicka/belöna och det blir väldigt oklart för hunden vilket beteende som blev belönat. Detta blir många gånger tydligt på kurs, där vill många att instruktören ska gå in och ge sitt ok för belöning eller inte, detta betyder dock att ett väldigt fint utförande blir för sent belönat och därför inte befäst. Man måste våga lita på sin egen kapacitet som tränare och ta beslutet själv, belöna eller göra om.

Hur säger vi kommandona? Finns det en känsla av osäkerhet i kommandot ger det ofta ett sämre utförande. Säger vi kommandot lika på tävling som på träning? Finns en lekfullhet i kommandot eller finns där ett bakomliggande hot i rösten.

Belöningarna är så otroligt viktiga, man kan aldrig nog trycka på hur viktigt det är att ha en belöning som hunden är villig att jobba och anstränga sig för. Det är inte fel att ha många olika typer av föremål att variera med, eller olika sorters godis, om hunden inte riktigt vet vilken belöning som kommer att komma ökar ofta prestationen, försök att aldrig bli förutsägbar.

Bild lånad från Eva Bodfäldts blogg http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf    

                                        Jag tränar rutan med Riva.

                              Operant inlärning

Vad är en positiv förstärkare?

En förstärkare är en händelse som, när den inträffar samtidigt med en handling tenderar att öka sannolikheten för att den handlingen kommer att upprepas.

Det finns två slags förstärkning: positiv och negativ. En positiv förstärkare är någonting som individen vill ha, som mat, smekningar, lek eller beröm. En negativ förstärkare är någonting individen vill undvika – någons dåliga humör, en bister uppsyn, ett obehagligt ljud. (varningsljudet i bilen när du inte sätt på dig säkerhetsbältet är en negativ förstärkare.)

Spontana – om än sporadiska – beteenden kan alltid intensifieras med positiv förstärkning. Om du alltid klappar valpen när den kommer på inkallning ökar sannolikheten för att den ska komma på inkallning mer och mer, till och med utan någon annan träning. Kanske du vill att någon ska ringa dig – ditt barn, en förälder, din käraste. Om han hon inte ringer är det inte mycket att göra åt det. En huvud poäng med förstärkning är att man inte kan förstärka beteenden som inte förekommer. Om du å andra sidan alltid blir glad – positivt förstärker – när dina kära faktiskt hör av sig, ökar troligtvis sannolikheten för att dom ska ringa igen. (om du använder negativ förstärkning – ”varför har du inte ringt? Varför måste alltid jag ringa dig? Du ringer aldrig osv. – anmärkningar som antagligen bara förargar – skulle du naturligtvis skapa en omvänd situation, där den som ringer kommer att undvika sådana tråkigheter i fortsättningen. I själva verket tränar du dem då till att inte ringa.)

Förstärkare är relativa, inte absoluta. Regn är en positiv förstärkare för ankor, en negativ förstärkare för katter, och helt likgiltigt för kossor, åtminstone om det är varmt ute. Mat är ingen positiv förstärkare om man är mätt. Leenden och beröm kan vara meningslösa förstärkare om någon är ute efter att reta upp dig. För att fungera förstärkande måste det vara någonting som just den individen vill ha.

Genom att använda positiv förstärkning i en situation kan man få idéer om hur det kan användas i andra. Som en delfinforskare surt utryckte en gång: - ingen borde få sätta barn till världen utan att först ha tränat en höna. Han menade att upplevelsen av att lyckas med en höna, en varelse som inte kan tränas med tvång, borde klargöra att man inte behöver använda bestraffning för att få resultat med ett litet barn. Och att denna erfarenheten borde ge några insikter i hur man förstärker gott uppförande från barnet.

Negativ förstärkning

En förstärkare är något som stärker ett beteende, men det behöver inte alltid vara något man vill ha. Att undvika något man inte tycker om kan också vara förstärkande. Laboratorieförsök visar att beteenden kan stärkas av obehagliga stimuli om en beteendeförändring leder till att obehaget upphör. Det är sådana stimuli som kallas negativa förstärkare: saker som en person eller ett djur agerar för att undvika.

Träning kan bedrivas nästan uteslutande med negativa förstärkare, och traditionellt har djur tränats mycket just på detta sätt. Hästen lär sig att gå till vänster när vänster tygel stramas åt, eftersom den besvärande känslan i hans mun upphör när han svängt till vänster. Lejonet backar upp på en pall och stannar där, för att komma undan den påträngande piskan eller pallen som hålls fram mot honom.

Här följer ett exempel på hur negativ förstärkning kan användas på ett halvtamt djur, laman.

I likhet med hästar är lamor skygga och timida djur. Om de inte hanteras mycket som ungdjur, kan det bli svårt att komma dem nära. Även om operant betingning med matförstärkare fungerar utmärkt med lamor kan det alltså hända att en ohanterad lama är för skygg för att våga komma nära och ta emot maten. Moderna lamatränare hanterar sådana djur på ett annat sätt. De använde en klicker för att signalera till laman att den förtjänat en förstärkare, men istället för mat blir den primära förstärkaren att en negativ förstärkare, ett obehag försvinner.

Vad man säger till laman är: ”kan du stå stilla när jag kommer närmare än tio meter? Ok? Bra. Då klickar jag, vänder om och drar mig tillbaka.”

”Kan du stå stilla om jag kommer närmare än åtta meter? Ok? Bra. Då klickar jag och går härifrån.” Genom att använda klickern för att markera beteendet att stå stilla, med den skrämmande personen som vänder och går bort som förstärkare, kan man ibland komma så nära att man får röra vid den på fem till tio minuter. Här är det laman som har kontrollen. Så länge den står stilla kan den få dig att försvinna! Alltså står den stilla, tills tränaren så småningom kan stå alldeles intill.

Efter att tränaren flera gånger rört vid laman och dragit sig tillbaka är isen bruten. Den här personen är inte längre något hot. Nu är det dags för havrehinken. Kommunikationsslingan blir: ”Får jag röra vid dig när du står stilla? Ok? Då klickar jag och ger dig något gott.” Nu lär sig laman hur den genom att stå stilla, i stället för att skena till nästa kommun, får massor av positiva förstärkare i form av mat och kel.

Detta bruk av reträtt eller avslappning när det önskade beteendet dyker upp är en viktig aspekt av den så kallade ”hästviskarmetoden”. Denna metod går i de flesta fall ut på att tränaren arbetar med hästen lös i en inhägnad och på relativt kort tid förvandla en häst på flykt till en häst som lugnt accepterar en människa. Den totala effekten är magisk, då en häst som kanske från början var helt vild blir så lugn att den till och med accepterar en sadel och ryttare.

Ofta har tränarna smått övernaturliga förklaringar till det som sker. Många har utvecklat vanan att göra något ljud eller någon rörelse som fungerar som signal, eller inlärd förstärkare, men det är få som är medvetna om detta. Dock handlar inte detta om magi utan om den operanta betingningens lagar.

Samtidigt som negativ förstärkning är ett användbart redskap ska man komma ihåg att varje inslag av negativ förstärkning också innehåller en bestraffning.

Tajming av förstärkare

En förstärkare måste presenteras i anslutning till det beteende den är avsedd att påverka. Tidpunkten för förstärkaren ger information. Den talar om exakt vad det är du tycker är bra. I inlärningssituationer blir informationsinnehållet i en förstärkare till och med viktigare än förstärkaren i sig.

När idrottsmän eller dansare tränar är det främst instruktörens utrop ”ja!” eller ”Bra!” för att markera rörelsen i farten, som ger den viktiga informationen. – inte den senare genomgången i omklädningsrummet.

Fördröjd förstärkning är nybörjartränarens största problem. Hunden sitter, men innan ägaren väl hunnit säga ”duktig hund”, så står den igen. Vilket beteende förstärkte ”duktig hund”? Att stå. Får du problem i en träningssituation är den första frågan du bör ställa dig om du förstärker försent. Om du kör fast i det mest intensiva ögonblicket, när du arbetar med din hund, kan det vara till god hjälp att ha en medhjälpare som håller ögonen på senkomna förstärkare.

Att förstärka för tidigt är ineffektivt. På Bronx zoo fanns en gorilla som skötarna hade problem med. För att kunna göra rent i inneburen måste man få ut den i rastgården, men gorillan hade fått för sig att sitta i dörröppningen, där den med sin enorma styrka kunde stoppa skjutdörren från att stängas. Skötarna prövade att lägga mat i rastgården, eller vifta med frestande bananer, men antingen struntade gorillan i dem, eller så snappade den till sig maten och sprang tillbaka till sin dörr innan den hann stängas. Den tränare som anlitades för att titta på problemet påpekade att man med allt detta lockande med mat försökte förstärka ett beteende som ännu inte förekom. Det är detta som betraktas som muta. Lösningen blev att ignorera gorillan när den satt i dörren, men förstärka med mat så fort den råkade gå ut självmant. Problemet var löst.

Förstärkarens storlek

Nybörjare som tränar djur och använder mat som förstärkare undrar ofta över hur stor varje förstärkare bör vara. Svaret är: Så liten som det bara är möjligt. Ju mindre förstärkare, desto snabbare äts den upp. Detta minskar inte bara väntetiden, det ger också utrymme för fler förstärkare per träningspass, utan att djuret blir mätt.

En djurskötare beklagade sig över att träningen av en panda gick trögt, detta lät märkligt eftersom pandor är stora, glupska och aktiva djur och borde därför vara lätta att träna med mat som förstärkare. På ett av skötarens träningspass upptäcktes det att hon gav pandan en hel morot för varje förstärkning. Pandan tog god tid på sig att njuta av varje morot, vilket resulterade i att den på femton minuters värdefull träningstid bara hade fått tre förstärkningar (och dessutom blivit trött på morötter). En enda morotsskiva hade fungerat bättre.

En förstärkare motsvarande en munsbit för det aktuella djuret är i allmänhet nog för att hålla intresset uppe – ett eller två sädeskorn för en höna, en ärt stor bit kött för en katt, ett halvt äpple för en elefant. Har man något särskilt attraktivt kan man ge ännu mindre – en tesked havre till en häst, till exempel. Skötarna på National zoo har lärt sina isbjörnar göra mycket bra saker med hjälp av enbart russin.

Hur svår uppgiften är kan också ha viss betydelse. På Sea life park fann dom det nödvändigt att ge valarna en stor makrill var för deras olympiska kraftprov, ett sju meters hopp rakt upp. De vägrade helt enkelt att utföra detta för den vanliga förstärkaren, två småfiskar. För människor leder svårare jobb ibland, om än inte alltid, till större belöningar. Har vi gjort det hårda jobbet och sedan inte får vår belöning – då känns det inte bra.

Jackpott

En oerhört användbar teknik, både med djur och människor, är en jackpott. En jackpott är en belöning som är mycket större, kanske tio gånger större än den normala förstärkaren, och som kommer som en överraskning.

En jackpott kan användas för att markera ett plötsligt genombrott. En hästtränare som för första gången lyckats få till ett svårare moment med en unghäst, satt snabbt av tog av sadel och träns och släppte hästen helt lös – en jackpott bestående av fullständig frihet, vilket fick det nya beteendet befäst.

Paradoxalt nog kan en jackpott också vara effektiv för att förstärka responser hos en individ som är både motvillig och rädd, och inte bjuder på något önskvärt beteende överhuvudtaget. Vid Sea life park utfördes viss forskning, arbetet gick ut på att förstärka en delfin för nya responser, i stället för tidigare inlärda beteenden. Lärlingen var ett fogligt djur vid namn Hou, som sällan bjöd på nya responser. När hon misslyckades i sina försök att bli förstärkt för det hon gjorde blev hon passiv, och hon tillbringade slutligen tjugo minuter under ett pass med att inte göra någonting alls. Till slut kastade tränaren till henne två fiskar för ”ingenting alls”. Hou blev så paff över detta att hon kom igång igen, och ganska snart gjorde hon en rörelse som kunde förstärkas. Hou gjorde sedan stora framsteg i följande träningspass.

Inlärda förstärkare

Det händer ofta, i synnerhet när man tränar med godis, att det är omöjligt att leverera förstärkaren i samklang med det beteende man vill uppmuntra. När Karen tränar en delfin att hoppa kan hon omöjligt få fram en fisk till den mitt i hoppet. Om varje hopp följs av en kastad fisk, med en oundviklig fördröjning, kommer visserligen delfinen att upptäcka sambandet mellan att hoppa och att äta, och den kommer att hoppa oftare. Men den har definitivt ingen chans att förstå vilken aspekt av hoppet som gillades, var det höjden? Bågen i luften? Kanske plasket när den landade? Det skulle alltså krävas många repetitioner för att klargöra för delfinen hur det hopp man var ute efter skulle se ut. För att kringgå detta problem använder vi inlärda förstärkare.

En inlärd förstärkare är en signal som inledningsvis inte har någon betydelse – det kan vara ett ljud, en ljussignal, en rörelse – som presenteras före eller i samband med en belöning (en primär förstärkare). Delfintränare använder en visselpipa, då den hörs bra, också under vattnet, och lämnar händerna fria för att ge tecken och kasta fisk. När man arbetar med en hund används ofta en klicker eller ett reserverat ord tex ”duktig hund” eller ”bra”.

När man tränar djur med positiv förstärkning är det oftast en god ide att börja med att befästa en inlärd förstärkare. Innan man börjar träna, och innan man ställer speciella krav, förknippar man den speciella förstärkaren med mat, kel, belöning eller andra belöningar som just det djuret tycker om. Man kan se när ett djur lärt sig att känna igen signalen, den reagerar då tydligt på den inlärda förstärkaren, t ex ett klick, med att börja titta efter belöningen.

En inlärd förstärkare gör det möjligt att förmedla exakt vad det är man tycker om i djurets beteende.

När du väl tränat in en inlärd förstärkare måste du vara noga med att inte utan innebörd använda den i tid och otid, om du vill att den ska fungera.

Förstärkningsscheman

En vanlig missuppfattning, när man börjar träna med positiv förstärkning är att man måste fortsätta med klicker och godis under hundens återstående liv, för att beteendet inte ska försvinna. Så är det inte, regelbunden förstärkning behövs bara under inlärningsskedet. Visst kan en liten parvel få beröm för att gå på pottan, men när han väl lärt sig detta så fungerar det av sig självt. Vi ger, eller vi borde ge, nybörjaren en massa förstärkare – att lära ett barn att cykla kan innebära ett konstant flöde av ”det är rätt, fortsätt så, du klarar det, jättebra!” Men man skulle verka ganska dum (i alla fall skulle barnet tycka det) om man fortsatte med berömmet när barnet äntligen lärt sig cykla.

För att vara någorlunda säker på att få ett redan inlärt beteende väl befäst är det inte bara onödigt att förstärka varje gång; det är absolut nödvändigt att man inte förstärker regelbundet, utan att man istället går över till att förstärka bara då och då, på ett slumpmässigt och oförutsägbart sätt.

Detta är vad psykologerna kallar ett variabelt, eller oregelbundet förstärknings-schema. Ett oregelbundet schema är mycket effektivare när det gäller att bibehålla beteenden än ett förstärkningsschema som är konstant och förutsägbart. En psykolog förklarade detta på följande sätt: Du har en ny bil, en som alltid startar pålitligt men en dag startar den inte när du vrider om nyckeln. Kanske försöker du några gånger till, men ganska snart inser du att det är något fel och ringer bilverkstan. Ditt beteende att vrida om nyckeln släcks snabbt ut i frånvaro av den förväntade omedelbara förstärkningen. Om du å andra sidan, har en gammal rishög som nästan aldrig startar på första försöket och som det ofta tar evigheter att få igång, kan du hålla på i en halvtimme med att försöka starta den; ditt beteende att vrida om nyckeln ligger på ett långt, oregelbundet schema och är därmed starkt befäst.

Om man skulle ge en delfin fisk varje gång den hoppade skulle hoppet mycket snabbt bli så minimalt och slentrianmässigt som delfinen bara kunde slippa undan med. Om man sedan slutade ge delfinen fisk skulle den mycket snart sluta hoppa. Om man i stället, så snart den lärt sig att hoppa för att få fisk, förstärkte det första hoppet, sedan det tredje och så vidare på måfå, skulle beteendet bli mycket starkare befäst. Utan belöning skulle delfinen faktiskt hoppa oftare och oftare, kanske också med större kraft, i hopp om att få ”bingo”. Detta skulle i sin tur ge tränaren möjligheten att selektivt förstärka de flottare hoppen, dvs använda oregelbunden förstärkning för att shejpa ett bättre utförande.

Ändå misslyckas tom professionella tränare med att använda oregelbunden förstärkning effektivt; det verkar vara ett begrepp som för många är synnerligen svårt att acceptera intellektuellt. Vi förstår att vi inte behöver fortsätta bestraffa ett oönskat beteende när det upphört, men inser inte att det är onödigt och inte ens önskvärt att kontinuerligt belöna rätt beteende. Vi är mindre säkra på oss själva när vi försöker få pli på hunden genom positiv förstärkning.

Allt spelande bygger på kraften i oregelbunden förstärkning. Om det kommer ut en enkrona varje gång du stoppade en femtioöring i spelautomaten skulle du snart tappa intresset. Du skulle visserligen tjäna pengar, men på vilket tråkigt sätt! Folk gillar att spela på automater därför att man aldrig vet om något alls kommer ut, eller om det kommer lite pengar eller massor av pengar – eller när förstärkaren kommer.

Ju längre det oregelbundna schemat varar, desto effektivare befäst beteendet. Är du ute efter att få bort ett beteende har det dock motsatt effekt. Ett beteende som inte förstärks brukar dö ut av sig självt; men om det förstärks då och då om än sporadiskt. Ta ett beteende som att tigga vid köksbordet ibland ramlar något ner från bordet ibland inte, detta beteende blir otroligt uthålligt och är i stort sett omöjligt att bli av med. Skulle man dock mata hunden vid bordet varje dag och sedan tvärt sluta, så skulle beteendet ganska snart släckas ut.

Källa: Skjut inte hunden av Karen Pryor

Tävlingskurs för Eva Bodfäldt  24/1 - 25/1 -09

Helgen i Stockholm var väldigt givande och jag kom hem full av inspiration och idéer. Kan konstatera att Eva inte bara skriver bra böcker och ger lysande föreläsningar, hon är en otroligt kompetent och duktig hundkonsult, som tänker utanför ramarna.

Tänkte dela med mig och summera helgen.

Attityd

Hundens attityd är viktig när vi tränar för att tävla.

Visar inte hunden rätt attityd så får den inte in sin förare i tävlingsposition. (Tävlingsposition innebär att vi rätar upp oss, raka i ryggen, lite ”militärisk hållning”.)

Rätt attityd = föraren intar tävlingspositionen.

Hur ser då rätt attityd ut. Hunden ska ha en fin aktivitets nivå detta innebär att hunden ska vilja jobba och söker sin förares kontakt. Det får inte slå över i gnäll, skall eller hopp då är hunden helt enkelt för het då bör av- och påknappen tränas istället (läs mer om det längre ner.) Rätt attityd innebär att hunden ska engagera sig i sin förare, en hund som går och nosar och är ointresserad får inte in sin förare i tävlingsposition.

Målet är att hunden med sin attityd ska beordra sin förare in i tävlingsposition.

Koncentration

När föraren intagit tävlingsposition ska hunden ha full koncentration, bryts hundens koncentration kliver vi ur tävlingspositionen (föraren intar då en avslappnad hållning) och belöning uteblir.

Hur tränar man sig till en bra koncentration?

Hunden är den som ska vara aktiv och som söker kontakt (läs mer om kontaktträning längre ner.) Om du är den som är aktiv och måste jobba för att få din hunds kontakt så främjar du hundens passivitet.

När vi nu ska lära hunden att koncentrera sig så tar vi ett redan inlärt moment och börjar tillföra störningar, t.ex. hunden ska hålla ögonkontakt sittande i utgångsställning, men vad händer om du stoppar handen i fickan eller om du håller en leksak över huvudet på hunden, släpper den ögonkontakten?

Antagligen så gör den det – hur agerar vi då? – ta bort leksaken och börjar om.

Blir hunden alldeles till sig så kanske vi har gjort en för stor retning, du kan isf minska retningen och endast hålla upp handen utan leksak över hundens huvud.

Eller så släpper inte hunden kontakten och då får du göra retningen större det kan exempelvis vara att gunga leksaken fram och tillbaka ovanför hundens huvud.

Med störningsträningen vill vi att hunden ska misslyckas med övningen, det är först då som det blir tydligt för hunden vad som är rätt och fel beteende i momentet. Hunden blir mycket säkrare i utförandet plus att koncentrationen ökar.

Hur agerar jag när hunden gör fel – ta bort störningen och börja om, när hunden efter några försök har förstått och därmed fortsätter att som i detta exempel hålla ögonkontakt så belönas hunden. Kan se ut så här:

Du har hunden sittandes vid sidan och stoppar handen i fickan hunden släpper kontakten och tittar på rörelsen med handen – ingen belöning. Du tar ut handen ur fickan och gör om, hunden fortsätter att hålla kontakt med dig och ignorerar rörelsen, du klickar och belönar hunden.

När man har lyckats med en störning flera gånger på raken så byter man till en annan typ av störning. Det finns ingen mening med att upprepa när hunden väl har lärt sig.

Kom ihåg att detta kräver mycket koncentration av hunden jobba därför i korta pass och ta paus.

Tänk på följande:

ü  Hunden ska hålla position trots störning, störningen ska vara snabb och helst få hunden ur position, så att den får en bättre förståelse för rätt position.  Endast rätt position belönas.

ü  En långdragen störning som inte gör att hunden gör fel har ingen bra effekt.

ü  Störningarna kommer bara när hunden kan momentet, skillnaden ska bli tydlig.

ü  Störningarna får inte framkalla frustration i form av pip.

ü  När hunden kan utföra momentet utan att bry sig om störningen så lägger vi av med den och hittar på en ny.

ü  Det är först när hunden gör rätt under störning som den får klick o belöning, inte när den söker rätt position efter störningen.

On/Off-knappen

Om ett föremål gör hunden ”galen” är det extra viktigt att träna av- och påknapp.

Kan hunden mentalt släppa ett föremål som ligger på marken och låta bli det?

En övning kan se ut på följande sätt vi tar hundens leksak/godis och lägger den på golvet, blockera hundens försök att ta leksaken/godisen genom att hålla den i halsbandet. Vi undviker att signalera dominans, det gör bara att hunden blir stressad.

Det hjälper att klappa om, och massera hunden, låt den gärna ligga ner, du känner lätt när motståndet i kroppen försvinner och hunden slappnar av.

 Det kan ta lång tid innan hunden slappnar av, så här är tålamod viktigt. Hunden känner snabbt av irritation och otålighet, så tänk på att behålla ditt lugn. När hunden släppt föremålet/godiset mentalt och slappnar av så får hunden ta belöningen.

För att hunden ska få tillgång till sin eftertraktade belöning måste den lugna ner sig.

Tänk på att träna i olika miljöer.

Stress

Belöningen ska inte belasta hunden, gör den det bör övningen ovan vara första prioritet. Det som utlöser pip är ofta förväntan på en het belöning och för hög aktivitetsnivå efter en belöning. Då går man in i nästa moment med en alldeles för het hund.

Tänk också på att lättköpta belöningar stressar hunden.

För att kunna tävla framgångsrikt är det av största vikt att man hittar hundens av- och påknapp.

Kedja inför tävling

När vi tävlar måste hunden jobba länge utan belöning. När en förväntad belöning uteblir lägger hunden gärna av. Detta tränar man genom att ”bygga” kedjor.

Kedjan betyder att hunden ska hålla tävlingsposition och koncentration under en längre tid. Det finns inget slut och ingen början på momenten i kedjan, fastna inte i något för hunden förutsägbart mönster.

Bygg kedjor av stadge moment i början.

Om något blir galet lyft då ur det felaktiga ur kedjan och avsluta med något som hunden kan istället, detaljträna senare.

När hunden börjar bli duktig på små korta kedjor låter du den successivt bli längre och längre.

Lär hunden uppskatta klappar och smek

För många hundar kan smek och klappar nästan vara otrevligt under tiden man tränar, hunden vill hellre få sin belöning än att bli klappad på, så de flesta hundar drar sig då undan, eller blir väldigt låga. Men på tävling är det den enda form av belöning som faktiskt är tillåten mellan momenten.

Man kan lära hunden att uppskatta klappar som en förstärkare, genom att träna det.

Klappa om hunden – belöna. Gör det till en ritual.

Hunden lär sig snart att sätta detta i samband. Klappar leder till den eftertraktade belöningen, vilket höjer hunden.

Låt också klappar och smek finnas med som en naturlig del i leken.

Summering

Att tävla med sin hund är en väldigt stor utmaning, hunden ska klara att koppla bort alla störningar som förekommer på en tävling: ev. en ny miljö, publik, andra hundar, tävlingsledare, domare, funktionärer, dofter osv.

Hunden ska orka hålla koncentrationen och viljan att jobba uppe, trots att förväntad belöning i form av leksak och/eller godis uteblir. Och trots att vi som förare oftast uppträder annorlunda eftersom nerver kommer med in i spelet.

Allt detta bör vi ha i åtanke när vi tränar för att förbereda vår hund för tävling.

                                                      
                  
                     

                                                              

                     

                                                  

Kontakt/Samarbete

De allra flesta hundägare vill ha en bra kontakt och ett gott samarbete med sin hund. Men hur uppnår man detta? Tipsen kan många gånger vara ”luddiga” och svåra att omsätta i praktiken.

En bra kontakt ger ett gott samarbete och ett gott samarbete ger en bra kontakt!

Vad vi än ska lära vår hund – allt ifrån vardagslydnad till tävlingsmoment, så är grunden för inlärning att vi har hundens uppmärksamhet. Går hunden och nosar i gräset eller stirrar på en annan hund, kissar etc. då är det näst intill omöjligt att lära den något.

Miljön

Platsen du väljer att starta upp träningen på är extremt viktig. Det ska vara i en för hunden känd miljö. Där den inte behöver nosa på nya dofter och undersöka miljön.

Ett bra exempel är ett barn som ska lära sig att räkna, vi åker knappast ut till en lekpark och kräver att barnet ska lära sig multiplicera.

Bästa platsen att starta upp träningen är oftast hemma i ett rum där ni får vara ifred, då har du störst chans att få din hunds uppmärksamhet.

Belöningar

Hundar är extremt själviska de gör ingenting som de inte själva tjänar på!

Många har svårt för att belöna sin hund, man tycker att hunden ska kunna nöja sig med en klapp och ett vänligt ord, och visst finns det hundar som arbetar för en sådan liten belöning, men tänk dig följande:

Du går till ditt jobb varje dag sliter hårt och allt du får från chefen är en klapp på huvudet och några vänliga ord, men ingen lön! Hur hårt skulle du arbeta?

Men om du istället fick en bra lön, uppmuntrande ord och ibland tom en bonus, skulle du då inte göra ett betydligt bättre jobb.

Skilj på muta och belöning

Om jag går och håller en köttbulle framför hundens nos, och hunden i sin tur följer köttbullen – då mutar jag min hund, (det är inte särskilt troligt att hunden skulle följa min hand utan att jag har någon köttbulle i den)

Om jag istället tar fram belöningen efter att min hund gjort rätt, då belönar jag och därmed förstärker önskat beteende.

Alltså när hunden utfört önskat beteende så kommer belöningen fram. Se exempel längre ner.

Vad är en belöning

Vad gillar din hund?

Oftast är det inte traditionellt hundgodis som är det godaste för hunden. Prova dig gärna fram, tänk på följande:

Ø  SSkär i små små bitar (det räcker om hunden bara får smaken på tungan)

Ø  GGärna något mjukt som hunden inte behöver stå och tugga

Ø  SSmå bitar som är lätta att servera fort

Tips på belöningar – Korv, köttbullar, kött, kyckling, leverpastej, blodpudding, pasta, skinka, matrester, bröd, pannkakor, mm det är bara att testa sig fram.

Du kan lätt se vad din hund ”skulle kunna gå genom eld och vatten för” denna belöning använder du när du ska lära hunden något som kräver lite extra motivation ”lönebonus” eller när du t.ex. är i en svårare miljö.

Är du hemma och ostörd så duger kanske vanligt hundgodis men ska du på hundkurs, ja då kan det vara en bra ide att ta med det extra goda godiset.

När hundens motivation tryter då kan det vara ide att titta på belöningarna, kan man ta något annat som är godare, som hunden kan tänka sig att anstränga sig mer för att få.

Leksaksbelöning

Har man en hund som gillar föremål, och gärna leker och busar, då har man en kanon belöning. Ge dig hän i leken, bjud på dig själv, ha roligt ihop med din hund! Kampa låt hunden få vinna kampen ibland, dra leksaken på backen, spring med den släpande, göm den i famnen så att hunden måste buffa på dig för att få fram den, kasta upp den i luften, knuffa lite på hunden medan ni kampar för att få fram lite extra kamplust.

Testa er fram, var inte rädd för att leka med din hund, det gör inget om hunden blir sprallig (det är meningen) i leken visar du för hunden att du är en initiativtagare, att du är rolig och samarbetet er emellan tränas och stärks.

Det är viktigt att du slutar leka med din hund innan den hinner tröttna, ge dig när det är som roligast, ta undan leksaken, låt den bli er speciella träningsleksak då höjer du värdet på den.

Även när det gäller leksaker så får man testa sig fram. Testa olika material och storlekar, ta gärna något som är lätt att hålla i, gillar t.ex. din hund bollar så skaffa en boll på snöre så att du kan hålla i leksaken utan att fingrarna blir tuggade på. Kong på snöre, kamptrasa, repknut, pipleksak, har hunden en liten leksak som favorit så bind ett snöre i den. Är din hund kräsen på leksaker så testa gärna en pälsleksak, finns t.ex. leksaker gjorda av fårull.

Lekregler

I leken är det viktigt att vi har regler, annars är det lätt hänt att leken slutar i en konflikt och det som var tänkt som en belöning för hunden blir istället en otrevlig upplevelse en korrigering.

-      LLär hunden att släppa leksaken, kör gärna lite byteshandel ta fram en godis och när hunden släpper lägger du in ett kommando t.ex. loss eller tack. Det går också utmärkt att byta med en annan leksak (samma tillvägagångssätt) När hunden släpper på kommando så kan du lätt belöna släppandet med att ni leker en stund till.

-      LLär hunden att komma tillbaka med leksaken, här är det viktigt att du har två likadana leksaker så att inte en leksak är mer värd än den andra. Lek en stund med den ena leksaken, kasta iväg den eller låt hunden springa iväg med den, efter ett tag tjoar du till och tar upp den andra leksaken spring och bolla med den bort ifrån hunden, när hunden kommer ikapp dig så leker ni med din leksak och fortsätt så. Låt aldrig hunden förstå när du tänker avsluta, en hund som blir uppkopplad efter ett visst antal upprepningar kommer att lära sig detta och sluta komma när den förstår vad som är på gång.

-      LLär hunden att den inte ska bita på dig, ibland kan det råka hända att hunden biter fel, men händer det gång på gång då måste du lära hunden att den inte får tugga på dig. Prova att skrika till om det händer, ger sig hunden så berömmer du och fortsätter att leka, ger sig inte hunden så tar du helt enkelt undan leksaken. Att bita på dig = den roliga leken avbryts.

Att lägga tid på att hitta rätt belöning för just din hund är viktigt, då har du en stor fördel när du ska börja med inlärning.

Kontaktövning

Övningen går till på följande sätt: Du ska vara tyst och passiv stå stilla och invänta hundens kontakt, du ska inte prassla med godispåse/fickan eller harkla dig eller liknande små grejer som lätt väcker hundens uppmärksamhet. Varför vill man inte väcka hundens uppmärksamhet då? Jo för att hunden ska få komma på att det lönar sig om den av egen vilja tar kontakt med dig, inte bara när du lockar på den eller frestar den med en godis.

Hunden ska alltså av egen fri vilja välja att ta kontakt med dig, i början vet inte hunden vad som förväntas av den och det kan ta ganska lång tid innan du får ett kontakttagande det kan vara några steg i din riktning, eller en blick på dig. När hunden gör detta så gäller det att tajma det och här använder vi oss av ett kommando t.ex. ”bra” eller en klicker, därför gäller det att ha full fokus på sin hund under denna övning, annars är det lätt att missa hundens kontakttagande. Alltså i samma stund hunden ger mig en blick säger jag ”bra” eller klickar och därefter ger jag en godis. Sedan står jag tyst igen tills hunden gör ett nytt kontakttagande då upprepar jag ”bra” eller klickar och ger en godis.

Hunden kommer snart att uppfatta ett mönster, man kan nästan se hur den tänker, efter ett tag kommer kontakten att upprepas gång på gång och hunden har förstått vad övningen går ut på – det är genom att ta kontakt med mig som den får sin godis, beteendet kommer att upprepas.

Det är lätt hänt efter ett tag, att hunden bara blir ståendes eller sittandes och stirrar på dig, då kan det lätt bli lite stillestånd i hjärnan på hunden och den uppfattar inte riktigt varför den blir belönad, detta är snabbt avhjälpt genom att du kasta en godis bredvid hunden så att den måste avbryta kontakten för att sedan kunna upprepa kontakttagandet igen för att få belöning.

Vi ska relativt snabbt kräva att hunden tar ögonkontakt för att få sin belöning, så när hunden har förstått övningen så ger du enbart kommandot ”bra” eller klick när hunden tittar dig i ögonen, att t.ex. stirra på godisfickan eller godishanden ger ingen belöning.

Genom denna övning lär sig hunden att det den gör i det ögonblicket du säger ”bra” eller klickar, är det som leder till belöningen, därför är tajmingen oerhört viktig. Desto bättre du är på att tajma desto lättare är det för hunden att lära sig vilket beteende vi förstärker.

Bra/klick ska alltid efterföljas av en belöning, även om vi tajmat fel, då får vi bara dra lärdom av det och försöka göra det bättre nästa gång istället.

Det kan verka som att detta är en lätt övning för hunden, men tänk vad mycket tankeverksamhet det går åt för att hunden ska förstå vad vi vill. Därför är det viktigt att man tar paus så att hunden får vila mellan varven. Ge dig helst när det går riktigt bra så att hunden har en bra minnesbild till nästa träningspass.

.

När man tränat denna kontaktövning ett tag börjar man märka resultat i vardagen också, hunden är mer benägen att spontant ta kontakt med dig, mitt råd är att försöka ha med sig hundgodis när man är ute tillsammans med sin hund. Tar hunden spontant kontakt på t.ex. promenaden så kan man lätt belöna detta om man har med sig några godbitar.

När ni har tränat detta ett flertal gånger och du märker att din hund vet vad övningen går ut på så dröjer du med belöningen något (räkna gärna tyst i huvudet), första passen belönas hunden direkt vid kontakt, men ganska snart kan man låta det gå några sekunder då hunden håller kontakten innan man belönar.

Efter ett tag kommer du få en hund som fort är med på noterna när ni ska träna och tar kontakt med dig, och eftersom du nu har din hunds fulla uppmärksamhet så är det inte svårt att börja inlärning av andra beteenden.

Hunden testar

Hunden kommer förr eller senare att testa att gå direkt till ”godis källan”, vilket på filmen är i handen bakom ryggen, detta är naturligt. Hunden testar om den kan gå direkt till belöningen utan att behöva anstränga sig, (dumma vore de väl annars). Detta kommer hunden ganska snart märka att det inte lönar sig, och efter ett visst antal upprepningar kommer hunden att sluta med det beteendet. Läs längre ned om hur man kan träna detta separat.

När hunden går bakom mig till godishanden, står jag helt enkelt passiv (hon får ingen belöning för detta) jag vill att hon självmant ska söka min kontak, för att därefter bli belönad för det beteendet.

Skulle jag i det här läget gå in och korrigera hunden, så kan det mycket väl hända att hunden inte vill fortsätta med träningen över huvud taget, och den fina kontakten är bruten. Utebliven belöning är väldigt effektivt, ha tålamod med din hund.

Många hundar är väldigt intensiva och ihärdiga när de försöker komma åt godiset bakom ryggen eller i fickan, låt det pågå (men belöna det inte).

Man kan gärna träna detta genom att hålla handen med godis i, knuten framför hunden. Låt den försöka komma åt godisen, var passiv hela tiden, när hunden drar sig undan så belönas detta beteende genom att hunden får godbiten. Efter ett visst antal upprepningar kommer hunden inte ens att titta på handen, då kan man försvåra övningen genom att hålla handen öppen framför hundens nos med en godis i den öppna handflatan, blir detta för svårt och hunden försöker ta godisen så stänger man handen. Sitter hunden oberörd av att du lockar med godis framför den så belönar du detta genom att ge godbiten. Man kan försvåra denna övning genom att t.ex. tappa godbiten framför hunden osv. det viktiga är att man i början kan täcka över med handen om hunden försöker att ta den. Se praktisk övning nedan.

.

Text och film av Jessica Johansson